cry baby

om ni skulle veta hur mycket jag gått igenom, ni skulle ångra er så jävla mycket. jag är så jävla stark jämfört med er, som trycker ner för att känna er vaddå, bättre ? respekterade ? vad är meningen egentligen ? de är fan ett mirakel att jag fortfarande lever. jag har tusen hål i hjärtat, efter alla som dumpat, sårat eller bara slitit isär mitt inre. ni gör mycket mer skada än vad ni tror, jag önskar att jag skulle kunna berätta för alla om vad som egentligen hänt med mig, men allt har konsekvenser, och om jag skulle göra de. skulle de bli big big big ones. jag vill inte berätta för alla på ett sätt, för de kommer bara tro att jag vill att folk ska tycka synd om mig, men de vill jag verkligen inte. för de finns inget att säga som jag redan hört " du kan inte skylla på dig själv, de fanns inget du kunde gjort " men grejen är, ni vet ju inte direkt hur de känns för mig. jag klarar inte att folk trycker ner mig, så fort jag känner att livet byter håll. då är de fan ALLTID någon som ska sabba allt. får de inte gå bra för mig, någonsin ? eller vad är de frågan om ? och jag har tusen frågor som jag antagligen aldrig kommer få svar på, och de gör inte direkt livet bättre. men de kommer vända someday, men jag behöver folk som bryr sig om mig. i do.
inte folk som säger " jag finns här, " men när man behöver dem, så gör dem fan aldrig det ! och kan nån vara ärlig ? de var för de mesta mitt fel, helt seriöst. jag kan inte bara skylla på dem, men egentligen. de är för länge sen. borde jag bara komma över de ? eller gör jag rätt i att tänka över saker, hur jag ska göra för att fortsätta andas. vilja leva, för ibland. då känns de verkligen som om någon eller något vill mig riktigt illa, som om livet sparkar på mig, like i am not worth a piece of life. jag tänker ibland " om jag har vart tvungen att gå igenom allt de här på två år, hur fan ska nästa två, fyra, sex år komma att se ut ? man ska ändå dö nån dag, varför inte bara ta de här och nu " ni kanske inte trodde de om mig, men verkligen. så känner jag. varför ska jag behöva stå ut med allt, all skit och all nedgång ? vafan har jag gjort för att förtjäna eran jävla skit. de är nog min fråga, varför just jag av alla miljarder männiksor på planeten, varför just jennifer ? jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, men sluta säg jag finns är när ni själva vet att ni aldrig kommer ställa upp för mig. då vill jag hellre ha de i ansiktet direkt  "jag vill inte vara din vän " sure  ! hellre de än alla andra fucking skit saker. jag har blivit sviken, för att folk tänker på sitt rykte. that´s right. och ni kallar mig svag ? ni kan inte ens umgås med mig, även fast ni säger att ni vill, för att ni tänker på erat rykte, eran image ? a, vafan ska jag göra ? säga ursäkta för att jag finns ?

nej helt ärligt, jag bad fan inte om min existens. jag ber om att få bort den. vem fan skulle bry sig ?


Kommentarer
Postat av: victoria

asså, jag håller med dej sååå hårt. i alla fall på det att man vill berätta för folk, men att det får konsekvenser och så!

2009-06-04 @ 17:42:45
Postat av: JENNUH

du anar inte vad jag skulle få för konsekvenser :/

2009-06-04 @ 19:10:44
URL: http://ttrasig.blogg.se/
Postat av: sofie

sv; tack sötis

2009-06-04 @ 20:05:45
URL: http://ffaked.blogg.se/
Postat av: victoria

ditt är nog mycket värre än mitt. men jag känner ändå igen mig så jävla mycket. nästan allt som du skrev i början! det du ska veta är att du inte är ensam om att känna såhär.

2009-06-15 @ 15:40:56
Postat av: JENNUH

okej, a jag vet inte vad jag ska säga. de kommer direkt inifrån girl, känner jag dig förresten?

2009-06-18 @ 23:34:47
URL: http://ttrasig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0