helvetesfuckfan !
jag försöker verkligen hantera min gråt men det går ju fan inte ! allt blev bara fel, jag vet inte hur jag ska förklara. men ingenting har en mening känns det som. ska jag eller inte ? tanken går genom huvudet varannan sekund... det var inte meningen att du skulle ta det så. jag är bara rädd. jag bryr mig om dig, verkligen. det gör jag, så sjukt mycket ! därför är jag rädd, snälla förstå. alla bråkar, och jag tror att de här är det första, och antagligen det värsta bråket. det första är alltid värst... fan, det måste lösa sig !